Hur tror du att språkvården kommer att se ut i framtiden? Kommer den domineras av mer tolerans (t.ex. att man kan skriva både de/dem och dom) eller kommer den snarare stramas åt? Kommer man gå hårdare åt engelska lånord, eller kommer de tas emot med öppna armar? Låt oss veta i den här tråden!
Jag kan inte acceptera att det blir vanligare och vanligare att använda ordet dem istället för dom.
Varför har det blivit så???
Kerstin J.
Det har nog varierat lite genom tiderna. De/dem var klart vanligast en gång i tiden, medan dom var en talspråksform som man sällan såg i skrift om det inte var ett mer vardagligt sammanhang som t.ex. dialoger. Men allt eftersom dom har blivit vanligare i talspråket (det är få dialekter idag som uttalar dom som de/di/dem) så har det också blivit vanligare i skrift. Enligt Språkriktighetsboken ökade användningen av dom ganska mycket under 1900-talet, men under slutet av perioden började användandet av dom minska och de/dem ökade.
Nutidssvenskan är påverkad av andra språk i en utsträckning som vi tidigare sällan sett, som ett resultat av att vi själva reser massor (bortsett nu under “covid-åren”), av internet med snabb, världsomspännande mediabevakning, samt av invandring. Jag tror att det kommer att leda till en ökad tolerans av små men mångtaliga förändringar i språket, eftersom den rena mångfalden talspråkliga olikheter till slut gör det svårt att vara för… bokstavstroende, så att säga. Anledningen (enligt mig) är att det viktigaste med språk trots allt är själva kommunikationen, där språkets form och anatomi är av underordnad betydelse. Man kan se motsvarande mönster i amerikansk engelska, som länge varit under påverkan av de många amerikaner som har andra modersmål än engelska, samt av lokala och regionala variationer i själva engelskan. Det har ibland resulterat i vad vissa kallar en fattigare, mindre stringent och enligt somliga till och med “sämre” engelska. Det händer till exempel att man hoppar över en hel del ord eller kortar av kända strofer, eftersom alla ändå förstår vad man menar och språket på så vis blir mer ekonomiskt. (Det avhuggna uttrycket “det är ingen ko på isen” är ett bra exempel på en svensk motsvarighet: alla vet vad det betyder trots att uttalandet egentligen borde vara obegripligt eftersom vi inte längre uttalar den del av frasen som förklarar sammanhanget.)
Men ja, jag tror alltså att språkvårdsarbetet – till slut – kommer att bli mer tolerant i förhållande till nymodigheter och förändringar. Personligen tycker även jag väldigt illa om “dem” istället för “dom” (särskilt när man använder det för nominativformen “de” snarare än ackusativ/dativ “dem”) men misstänker att det är något jag får leva med. Att vi kommer att låna in ännu flera ord från engelskan är mer eller mindre självklart, eftersom den är dominerande vad gäller IT och allt datorrelaterat som är så viktigt nu. På samma sätt fick vi tidigare in massor med ord i form av lån eller återlån från tyska och nederländska, när många tyskar, valloner och holländare arbetade i Sverige med till exempel sjöfart, ekonomi och att bygga hus (ex. “fönster”, “hängmatta”, “spendera”, “trappa”).
1 gillning
Hur ser det ut i övriga Europa och ev i övriga världen? I övrigt är jag gammal nog för att ha upplevt språkets förändringar över tid, men undrar samtidigt om det går snabbare nu?
1 gillning
Vad gäller engelska så är brittisk engelska mer konservativ än vad amerikansk engelska är. Amerikansk engelska lånar in ord och uttryck så fort de inte har någon egen motsvarighet till det aktuella ordet eller uttrycket. För den brittiska engelskan skall det mycket till innan de lånar in ord eller uttryck utifrån. För att ha koll på vad svenska geografiska egennamn heter på engelska så måste du dels ha grundläggande kunskaper i latin och dels måste du veta vad de svenska ortnamnen faktiskt betyder och översätta de därefter.
Talspråk är talspråk och skriftspråk är skriftspråk Ihopblandning leder till syftningsfel. Om det finns svenska beteckningar för någonting så skall vi använda dessa i första hand. Återkoppling är ett svenskt ord. Feedback används i engelska, norska och danska. Bara för att taga ett exempel.Samma sak med särskrivning och sammanskrivning av ord. Vetgirighet leder till att vi behärskar språk bättre vilket underlättar när vi skall lära oss nya språk. Språkrådet blandar ihop besserwisser och lesserwisser. Känner ni till definitionen av besserwisser respektive lesserwisser? Det som står i Språktidningens nyordsutgåva stämmer inte med verkligheten i detta fall vad gäller dessa två ord. För övrigt så stämmer det som står i den artikeln. Många ledare och chefer har inte de svenskakunskaper som krävs för att skriva platsannonser som är grammatiskt korrekta, vilket inte är bra. Om vi är toleranta mot språkliga felaktigheter, hur skall då skolbarnen kunna lära sig korrekt svenska och i förlängningen korrekt engelska, tyska etc. Så hur pass bra är de personer på svenska som försvarar felaktigheter och varför vill de inte bli bättre på svenska än vad de redan är? Språkvården måste alltså bli bättre än vad den redan är. Målet med att gå i skolan är ju att vi skall lära oss grammatiskt korrekt svenska för att slippa missuppfattningar. Den som är ödmjuk klarar av att skriva grammatiskt korrekta texter. Den som inte är ödmjuk struntar i om det som den skriver missuppfattas/feltolkas. Är det inte så? Svensk språkvård skall alltså vara strikt och korrekt. Talspråk skall bara förekomma i skriven text när det är dialoger som beskrivs.
1 gillning
Hoppas det blir vedertaget att använda ”dom” även i skriftspråk eftersom väldigt många har svårt att skilja på när man ska skriva ”de” respektive ”dem”. Blir ibland väldigt konstigt när man läser.
1 gillning
Misstänker att språkvården inte kommer att acceptera det förrän en väldigt stor majoritet använder eller accepterar dom.
Samma sak sker i rysska. Det diskuteras ganska mycket i TV och i många andra offentliga sfären.
Det finns en fix idé i ”branschen” att det är användarna som ska ”styra” språket. (Med den inställningen kan Språkrådet ersättas med en dator.) Det syns i dagstidningarna att idén inte fungerar. En annan del av policyn är att Språkrådets påpekanden inte ska anses normerande. Det bryr sig folk inte om. När det fräsiga ’kommer’ ersatte ’kommer att’ blev det total uppslutning; i dag hittar man att-et endast när formen på en rubrik är mindre lyckad. En annan märklighet är att för en bunt latinska ord har pluralis blivit singularis. Faktan talar för sig. Svensk media. Jag vet inte om det är en miss att ordet ’stadium’ hittills har klarat sig. ”Högstadiaskola”? Den som tror att det finns en vilja att ”bevara” svenska språket bör snarast överge den tron.
Det som borde diskuteras är begripligheten. Den är låg om ”förklaringar” skrivs på engelska, ibland hemkokt. Som när en känd kåsös tillsammans med Akademiens dåvarande sekreterare Sture fann att ordet ’förlorare’ inte riktigt täckte det som engelskans ’loser’ gör.
En svensktalande som läser kåserier behöver alltså en rejäl utbildning i engelska språket.
Vi kan nog vinka adjö till tanken på svensk språkvård.
Jag tycker i almänhet att svensk språkvård är dålig, men det jag vill skriva är att jag övergått till att använda “dom” för att jag tycker att det är bättre så.
Jag har vid några tillfällen varit i kontakt per tfn med språkvårdande funktion på SVT och TV4 med dystert resultat. Man hävdar att, trots fullkomligt brutala klavertramp från reportrar och intervjuare att det är -“en del av den naturliga utvecklingen”. Jag har ställt mig ytterst frågande till denna inställning och efterfrågat vilken undervisning och nytänkande som grasserar på journalisthögskolan, då det inte helt kan uteslutas att påverkan därifrån förekommer. Något svar på detta ges inte.
Språkrådet och Sv akademins påverkan tror jag har mist all kursstabilitet. Det förefaller som man godkänner allt och riksdagen verkar inte i någon riktning för att bevara svensk språkkultur och hur ska skolbarnen lära sig och bli rättade, när inte ens lärarna kan tala korrekt svenska. Det är rena kulturskymningen språkmässigt i Sverige !!!
Bra analys av FjalarVittreste. Det du är inne på att påverkan trots allt kommer någonstans ifrån. Så snabbt genomslag vissa ord m m har/får kan inte ske genom “naturlig utveckling”. Jag hävdar att någon/några “trendsätter” språket (och som har makt och inflytande att göra det) snabbt. Vem/vilka är det? Ta ett av det senaste orden, “politiken”, tidigare politiker. Denna förändringen har gått oerhört fort.
En klart medveten och iscensatt förändring för att otydliggöra politikerna (människorna). Nu är det politiken som står för det. Vem är det? Blev det lättare att vara politiker med det uttrycket?