Mitt konto

Uttryckssätt och betydelse

Har hört vid några olika tillfällen uttrycket: min respektive din ”lilla pappa/mamma” om en åldrad, men tex inte dement eller för övrigt sjuk förälder.

Menar du som tilltal till föräldern eller när man talar om föräldern? Eller kanske båda?

1 gillning

Menade när någon talade (talar) om sin egen eller om någon annan persons/väns förälder.

Från mitt minne : min lilla mamma (fyllt 80 år - pigg och alert, hemmaboende med sin make och firat denna födelsedag på restaurang tillsammans med familjen.

Min lilla pappa - i ett begravningstal från en av hans döttrar.

Din lilla pappa - om min då levande,vitala och hemmaboende 99 årige pappa.

Okej, då är jag med. Jag tror att jag hade kunnat säga det även om föräldern i fråga var sjuk, så jag har nog inte samma distinktion som du i den här frågan. Men det kanske är någon annan som har det?

Det här är mina egna idéer som jag inte kan underbygga med några undersökningsresultat eller liknande, men jag kan tänka mig att “lilla” i de här fallen är jämbördigt med en särskild sorts diminutiv som inte alls är menade att vara nedsättande, utan snarare kärvänliga. Litegrann som en sorts smeknamn, skulle man kunna säga. “Litenheten” skulle i så fall inte nödvändigtvis beteckna att personen i fråga är sjuk eller lider av annan ohälsa, utan helt enkelt bara är lite extra känslig på grund av sin ålder och därför av naturliga orsaker i aningen sämre kondition.

Vi har förresten gott om diminutiv som inte alls är avsedda att vara ringaktande eller nedsättande på något vis, utan bara betecknar en rent allmän (fysisk) litenhet. Till dem hör bland andra gässling (liten gås), killing (litet kid), och cigarett (liten cigarr). Avslutningsvis: jo, jag har flera gånger hört “lilla mamma/pappa” sägas om både lite krassliga såväl som kärnfriska föräldrar, och alltid på ett kärleksfullt sätt.

1 gillning

Tänker för tex min egen del att man kan göra några olika distinktioner när och om man vill använda/använder detta uttryckssätt om/till åldrade föräldrar eller någon annan åldrad närstående;

Tex om personen är just liten rent fysiskt och kanske även något svag. Dvs även om personen inte har någon uppenbar sjuklighet.

I de tre exempel som jag gav - vet jag att deras mening var att uttrycka en ömsinthet.

I tex mina öron ”skorrar” det något - mer eller mindre beroende på vem uttrycket sägs till och vem som säger detta - relaterat till deras relation samt bägges respektive personligheter.

Tänker vidare på den pandemi som fortfarande pågår och den diskussion som ”blossade upp” med anledning av ”ihopklumpandet” av 70+:arna - den åldersgrupp som numer har kallats ”det nya 50”. Ett begrepp myntat av prof i psykiatri Ingmar Skoog som numer, vid 67 åå, förestår institutet för äldreforskning i Göteborg och parallellt med sitt tidigare psykiateryrke på Sahlgrenska sjkh, intrervjuade samt forskade om vårt åldrande i en blivande mycket stor publicerad studie.

Han berättade om bl a denna studie i sitt nyligen sända Sommar i P1 - och hur ”vi” numer tom kan börja att prata barnspråk med en(relativt) alert åldring - han kallar detta för en ”Välmenande Ålderism”.

Tänker för tex min egen del att all den klokskap -ibland vishet - inkluderande alla dessa åldrade personers livserfarenheter - på något tänkt välvilligt sätt - lätt då blir reducerat och ”förbarnsligat”. Den åldrade ”går i barndom” utan att ens vara tex dement.

Kom även att tänka på när vi under vår utbildning, gällande utvecklingspsykologi, talade om barnvisor - hur ömheten där ofta är kombinerad med både illvillighet och grymhet.

Som vår lärare påpekade under våra samtal - ett kulturellt ”godkänt” sätt för föräldrarna att kunna få uttrycka de mycket blandade känslor som alltid finns hos oss i ”lyckan” över att ha fått barn att kunna ta hand om och uppfostra.

1 gillning