Ja, vad ska man säga, “en” eller “man”?
Jag tycker att diskussionen är larvig och överdriven. Om inte för annat så för inkonsekvensen.
Varför ska vissa lägga en könsaspekt på ord som: talesman - talesperson, gärningsman - gärningsperson, när vi inte gör det när vi talar om tjänstemän. Jag har aldrig hört någon tala om tjänstepersoner på ett kontor.
När även killar började utbilda sig till sjuksköterska var frågan vad de skulle ha för titel. Då gjordes titeln könsneutral så att även män kallas sjuksköterska. Liksom kvinnliga mentalskötare benämns mentalskötare. Ingen reagerar väl på det?
Hur är det då med brandmän? Det finns ju kvinnor som arbetar på Räddningstjänsten. Hur göra?
Ja, jag såg en bild på en nyhetssida på en tjej som arbetade som brandman.
På hennes pikétröja satt en broderad tygdekal fastsydd, och vad stod det på den, då?
Jo, just det. Brandman Ebbe N… Så även räddningstjänsten har gjort titeln för sina anställda könsneutral.
Numera är ju även kvinnor författare, skådespelare och sångare.
Så förlöjliga inte språket med “en”, “talesperson” och “gärningsperson”.
1 gillning
Håller med dig när det gäller en och man. En är starkt dialektalt kopplat för mina öron och jag får inga som helst patriarkala rysningar när någon använder ordet man som pronomen.
Jätteintressant jämförelse mellan könsneutrala yrkesbeteckningar som brandman (som alla tycker kan användas om kvinnor) och talesman (som vissa vill byta ut mot talesperson). Jag undrar varför vissa yrkesbeteckningar lättare verkar accepteras som könsneutrala trots att de slutar på -man, medan andra (som riksdagsman och talesman) inte gör det. Gissar på att det har med makt att göra, och att många kanske därför går hårdare åt ord som talesman men är lite mer tillåtande mot brandman. Någon som har en annan teori?
2 gillningar
Nej, det låter som en bra teori, och en tanke som även slagit mig. Här kan man ju återigen också nämna sjuksköterska som pendang till alla -män. Viktiga förstås, men någon särskilt stark maktposition har de inte, oavsett könstillhörighet.
1 gillning
Rättelse.
Det stod naturligtvis Ebba N… på hennes tygdekal.
1 gillning
Det är vi som krånglat till det med tiden! “Man” var från början könsneutralt, eftersom det betyder “människa” i de fall vi diskuterar. Därför betyder brandman egentligen brandmänniska och det är därför inte något konstigt att kalla en kvinna för brandman. På samma sätt säger man “talman” i riksdagen oavsett kön, även om man nu lägger till Fru eller Herr. Jag har däremot problem med en manlig sjuksköterska. Detta ord är inte könsneutralt och jag skulle därför föredra “sjukskötare” i detta fall eller ett helt annat könsneutralt ord. Sen vet jag inte vad det är för fel med att använda beteckningar som visar könet, så länge befattning och ansvar är det samma? Det är ju bara en extra information, som inte borde vara stötande,
3 gillningar
Sjuksköterska är en skyddad titel som man måste ha gått minst den treåriga grundutbildningen till sjuksköterska för att få använda eller motsvarande utbildning i annat land + särskild tilläggskurs för att anpassa till svenska förhållanden. Sjukskötare kan vem som helst kalla sig utan att veta ett dyft om sjukvård.
2 gillningar
Jag gissar att ordet beror på att det bara fanns kvinnliga sjuksköterskor, när befattningen namngavs .
Helt klart, det har väl alltid varit ett kvinnodominerat yrke (rätta mig gärna om jag har fel).
