Vad tycker ni, har förolämpningar en given plats i våra ordböcker eller bör våra lexikon hålla sig till snällare ord? Kan man behålla förolämpande ord med en notis om att det kan vara mycket kränkande, eller vore det bättre att ta bort dem helt och hållet?
Jag är tveksam till att censurera ordböcker. Den enda motiveringen jag skulle kunna se är att minska risken för att dessa ord sprids. Ordböcker är bl.a. till för att kunna slå upp och få reda på vad ord betyder. Det kanske inte är så viktigt på kort sikt, men på längre sikt kan det innebära att gamla skrifter inte kan förstås. I t.ex. de så populära kriminalromanerna förekommer det ofta denna typ av ord. Ett generellt problem med kränkande ord är att dessa ändras med tiden. Då jag växte upp på 50-talet var det flera ord, som användes flitigt och som inte ansågs kränkande. Hade man använt dessa idag hade det blivit ett ramaskri! 
6 gillningar
Håller med dig, tror inte att ordböcker är drivande i spridningen av kränkande ord, det är snarare människor som är det.
5 gillningar
Behåll förolämpande ord med en notis.
3 gillningar
Lexikonet skall informera om alla svenska ord som man inte kan mycket väl. Därför är det på sin plats att markera om ordet är gammalt, akademiskt, familjärt eller kränkande.
2 gillningar
Ett ord kan vara kränkande för någon men inte för någon annan.
Engelskan har separata ordböcker med förolämpningar av alla de slag, särskilt vad gäller den amerikanska engelskan som lånar in ord och uttryck som inte finns i språket naturligt med bibehållen stavning och betydelse samt uttal, till att börja med. Den som lär sig ett språk i landet där det talas i exempelvis landets skolsystem lär sig förr eller senare både svordomar och förolämpningar på det aktuella språket. I korsord förekommer ibland mildare svordomar. Förolämpningar och svordomar skall alla känna till. Däremot skall de bara användas när situationen ifråga motiverar det. Förolämpningar skall alltså ha en given plats i ordböckerna. Tänk bara på Svordomsvisan som Magnus Härenstam och Lars “Brasse” Brännström framförde i en av deras revyshower.
En svordomsordbok är en bra idé, finns en sådan på svenska också (Fula ordboken). Samtidigt ser jag ingen anledning till att ha en separat ordbok om man märker upp ordets stilnivå på ett tydligt sätt.
1 gillning
Väldigt tveksam till att spola kränkande ord i ordböcker. Vad är kränkande och för vem är det inte kränkande? Det som många uppfattar som kränkande kan av andra uppfattas som ett skämt eller bara ett ord bland många. Ta till exempel svordomar som i olika kulturer har olika innebörd. I fransk kultur är de värsta svordomarna ”skit”, ”piss”, mm. I engelskan har blod, icke rasrena hundar mm. en framträdande roll. I finskan är det hin onde i olika former och i tyskan dominerar oväder som Donnerwetter osv. Detta om svordomar. Könsdelar utgör ofta kränkande ord då de överförs att betyda annat än vad de egentligen betyder. Sedan har vi religionsfrågor, etiska frågor, mm. Men i sak kan man inte spola dem från en ordbok. Listan vad som kan anses kränkande kan göras huru lång som helst om man tar i beaktande alla som eventuellt blir kränkta av något ord. Det finns knappast någon person eller myndighet som vill sätta sig över allting och börja klassificera ord i antingen: ”fy fy, ajabaja”-klass eller bara enkelt ”OK”. Dessutom skulle väl ett sådant arbete utan vidare kunna klassificeras som en på alla sätt icke produktiv verksamhet. God idé att här ta upp detta ämne som i sig själv för någon språk- eller kulturforskare säkert är ett givande ämne.
Robert
3 gillningar
Håller till fullo med tidigare inlägg att det kommer göra kommande svensktalande/svenskordsletande en björntjänst ifall vi skippar alla kränkande ord, dels för att vad som anse kränkande är väldigt individuellt (med vissa starka undantag) men också för att kommande generationer ska få veta vad som var “så farligt på 1970-talet” jämfört med “onämnbara ord på 2010-talet” och så vidare.
Av samma anledning är jag motståndare till att låta ta bort, radera, statyer av allt från kungar som stred i krig till att ändra namn på salen Vita havet på Konstfack - vi ska lära oss av historien och dess misstag, och att göra tillägg för att tydliggöra är aldrig fel, så det tycker jag ska (kan) göras i ordböcker också.
Att som britterna ha separata ordböcker med fula, kränkande, nedvärderande och snuskiga ord skulle eventuellt bara få mitt tonåriga jag att skaffa tillgång till dessa böcker, ungefär som att det var underhållande att titta i mjukporrtidningar som 10-åring (jag är född -65 så detta var ett hett begrepp på 1970-talet).
4 gillningar
Jag har funderat på varför latinska benämningar på könsdelar, såsom penis och vagina anses vara helt OK att använda i Sverige, medan det anses vara stötande att använda motsvarande svenska ord, även i de fall de beskriver samma sak och inte är avsett som skällsord.
1 gillning
Har nog med genren att göra, latin är ju “de utbildades språk” och är kanske imponerande snarare än kränkande i mångas öron. Men vissa latinord, som penis, tycker jag används mer och mer på samma sätt som mer grova könsord, som kuk. Men jag kanske inte hängt med i det vulgära språkets svängar helt och hållet?
Jo det är säkert så, men det kan också vara så att det inte känns lika illa om man säger det på ett språk man inte behärskar. Jag kommer ihåg när jag jobbade med en amerikan och av vanan sa “shit”, när något gick fel, som jag själv inte tyckte var någon svordom och han blev förvånad över att jag använde ett så grovt språk.
1 gillning
Sen måste vi skilja mellan fula ord och kränkande ord. För mig är kränkande ord några som sägs i avsikt att kränka en annan människa, medan fula/grova ord vanligen är synonymer med andra icke-fula ord för att beskriva samma sak. Hur blir vissa ord stämplade som fula, trots att de beskriver samma sak, som de icke-fula orden? Du hade teorin om att orden i “de lärdas språk” är de som anses icke-fula och det är troligen den rätta förklaringen, men finns det inte också en koppling mellan fula ord och ord som anses generande och intima och som man förr ansåg vara syndiga att över huvud taget nämna, oavsett vilket ord man använde? Är det någon som kan komma på fula ord, som inte hör till denna katergori?
Du har nog helt rätt i att det var de syndiga orden som blev fula, och det är nog lite samma sak med tabubelagda ord idag. Kan faktiskt inte komma på fula ord utanför den här kategorin som inte är kränkande, men misstänker att vissa dialektala ord lättare skulle kunna få en fulhetsstämpel, åtminstone historiskt sett.
En sak att beakta är att de så kallat fula orden vanligtvis behåller sin “fulhet” i mer eller mindre alla sammanhang, och sällan kan användas rumsrent. På motsvarande sätt tappar de “icke-fula” orden nästan aldrig sin gloria för att i stället används som fula. Därvidlag kan alltså båda de grupperna sägas skilja sig från “de kränkande orden”, eftersom snart sagt alla ord kan användas kränkande – beroende på sammanhang och ton – vare sig de räknas som “fula ord” eller inte.
För en hel del år sedan bodde jag på Orust, norr om Tjörn, och lade då märke till att infödda på de båda öarna gärna ville betona att just deras kobbe minsann var mycket bättre än den andra. Ursprunget till denna för all del ganska familjärt hållna schism sades vara att befolkningen på Orust i så gott som alla tider främst hade varit lantbrukare (eftersom ön är mycket större och därför lämpar sig för jordbruk), medan de på Tjörn arbetade med fiske. Nåväl. På Orust cirkulerade ett i modern tid diktat skaldestycke som jämförde de båda öarnas manliga befolkning. Det framhöll Orust-bons förträfflighet över grannen, bland annat genom att stipulera att mannen från Orust var lång och ståtlig, och “ej heller har han Tjörn-bons låga panna och små genitalier”.
Stycket var förvisso diktat med en god portion humor i åtanke snarare än med avsikt att vara spotskt, men somliga kunde nog ändå se det som åtminstone delvis kränkande – trots att kvädet inte innehöll ord som vi vanligen betecknar som “fula”.
1 gillning
Behåll alla ord även om de anses kränkande av någon.
Vad beträffar könsord så används de ej som svordomar hos oss i samma utsträckning som hos engelsktalande.
Minns en engelsman som av oss nordbor kallades fucking John eftersom han i snart sagt alla meningar inkluderade en eller flera fuck.
Men, fanns en kvinna inom hörhåll så uteblev de.