Mitt konto

Klarspråk - bra eller dåligt med förenklat myndighetsspråk?

Svenska myndigheters språk ska enligt lagen vara “vårdat, enkelt och begripligt.” Byråkratspråket, “kanslisvenskan”, är på väg att ersättas av modernt, mer lättbegripligt språk. Klarspråksarbetet har blivit viktigare i svensk språkpolitik och motiveras ofta av demokratiskäl.

Vad tycker ni om svenskt myndighetsspråk? Begriper ni information från Försäkringskassan, Skatteverket o.s.v.? Är informationen på webbplatserna lätt att förstå?

Och finns det en risk att språket utarmas och att vi blir sämre på vårt språk när ovanliga och svåra ord försvinner?

1 gillning

Jag kan ärligt talat inte fatta hur någon kan vara emot klarspråk. Det borde vara en självklarhet att informationen från myndigheterna är tydlig. Språk kan användas som maktmedel för att utstänga folk, och det var vad man gjorde förr. Vanligt folk skulle veta hut och göra som myndigheterna sa. Jag är glad att den tiden är förbi. Jag tror att vi får ett bättre och mer demokratiskt samhälle om människor känner sig delaktiga. Med det inte sagt att allt ska fördummas. Man behöver inte prata med folk som om de vore barn.

1 gillning

Anledningen, som jag har hört någon gång, är att texten inte ska kunna missförstås och därmed misstolkas. Men om man inte förstår orden … då blir det antagligen många missförstånd :upside_down_face:

Myndigheter vill oftast krångla till språket. Pensionsmyndigheten, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan och Skatteverket skriver på ett begripligt sätt. Hur det är med övriga myndigheter vet jag inte. Journalister och programledare i radio och TV är det lite si och så med. Även expertkommentatorer är det lite si och så med. Programledare i Sveriges Radio Malmöhus använder oftast det opersonligt syftande man i personlig syftning samt i situationer där det är bättre att använda de och dem(exempelvis när det gäller lagsporter). Samma personer använder oftast ordet derby både korrekt och felaktigt omvartannat. När de skall beskriva vad som händer vid utvisningar(där detta är tillämpligt) så beskriver det en situation där en spelare blir utvisad samtidigt som den längdminskning som laget drabbas av skall fördelas på de spelare som är kvar på planen i det aktuella laget och samtidigt kan det beskriva hur det växer ut kroppsdelar motsvarande en spelare på motståndarlagets spelare på planen. De använder alltså ordet mindre i stället för färre respektive mer i stället för fler. Utöver detta har de svårt att uttala utländska och svenska spelares namn korrekt eftersom de inte behärskar fonetiken för respektive språk. Några exempel är namn som innehåller vokalkombinationerna aa, ae, oe och ue samt de latinska bokstäverna för sje-ljud och tje-ljud. Annat är skillnaden mellan båda och bägge. Bpkstavskombinationen ph klarar de inte av att uttala korrekt. Det är bara några exempel. Jounalister skall ju behärska språk bättre än vad genomsnittssvensken gör eftersom de skall vara vetgiriga i jobbet, men så är det oftast inte. aa uttalas å, ae uttalas ä, oe uttalas ö och ue uttalas som ü uttalas enligt tysk fonetik. Sedan har vi partitiv artikel som finns i spanska, portugisiska, franska, italienska och svenska. Här gäller det samma regler i svenska som i franska. Detta behärskar inte heller de flesta journalister. Korrekt användning leder till att det borde heta Biff au Lindström, men så heter det inte på svenska. De klarar helt enkelt inte av att vara ödmjuka på ett genuint sätt. Alltså är de mer osakliga än vad de är sakliga. Jag har sett horribla sätt att skriva på SVT Text som leder till att budskapet blir ett helt annat än vad journalisten har tänkt sig att det skall vara. Så lite fortbildning i fonetik och svensk grammatik skulle inte skada i det sammanhanget. Det borde vara en naturlig sak för journalister att ställa följdfrågan vem är man om den som blir intervjuad använder falsk ödmjukhet genom att använda det opersonligt syftande man på ett felaktigt sätt. Själv måste föregås av ett personligt pronomina i oböjd form. Här varierar det från person till person vilka personer som behärskar det och inte behärskar det. Egennamnsregeln är det lite si och så vilka som behärskar den. Så både myndigheter och etermedia vinner på att använda korrekt och grammatiskt korrekt svenska för att det blir enklare för den som läser, lyssnar och/eller ser att hänga med i det som förmedlas. Samma sak med övriga språk som journalister och myndigheter använder. Så här finns det en enorm förbättringspotential. Ordet alla är inkluderande och skall inte ha något pronomina framför sig. Däremot kan ett grundtal förekomma efter ordet alla. Listan på exempel kan göras längre än så här.

Ovanliga och svåra ord kan visst användas i olika sammanhang. Och då skall de förklaras på ett bra sätt för den som läser det hela.

@n95marmo tack för ett informativt inlägg. Men lite radbrytningar skulle inte skada. Med tanke på klarspråk :laughing:

Myndigheter vill oftast krångla till språket. Pensionsmyndigheten, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan och Skatteverket skriver på ett begripligt sätt. Hur det är med övriga myndigheter vet jag inte. Journalister och programledare i radio och TV är det lite si och så med. Även expertkommentatorer är det lite si och så med. Programledare i Sveriges Radio Malmöhus använder oftast det opersonligt syftande man i personlig syftning samt i situationer där det är bättre att använda de och dem(exempelvis när det gäller lagsporter). Samma personer använder oftast ordet derby både korrekt och felaktigt omvartannat. När de skall beskriva vad som händer vid utvisningar(där detta är tillämpligt) så beskriver det en situation där en spelare blir utvisad samtidigt som den längdminskning som laget drabbas av skall fördelas på de spelare som är kvar på planen i det aktuella laget och samtidigt kan det beskriva hur det växer ut kroppsdelar motsvarande en spelare på motståndarlagets spelare på planen. De använder alltså ordet mindre i stället för färre respektive mer i stället för fler.

Utöver detta har de svårt att uttala utländska och svenska spelares namn korrekt eftersom de inte behärskar fonetiken för respektive språk. Några exempel är namn som innehåller vokalkombinationerna aa, ae, oe och ue samt de latinska bokstäverna för sje-ljud och tje-ljud. Annat är skillnaden mellan båda och bägge. Bokstavskombinationen ph klarar de inte av att uttala korrekt. Det är bara några exempel. Journalister skall ju behärska språk bättre än vad genomsnittssvensken gör eftersom de skall vara vetgiriga i jobbet, men så är det oftast inte. aa uttalas å, ae uttalas ä, oe uttalas ö och ue uttalas som ü uttalas enligt tysk fonetik. Sedan har vi partitiv artikel som finns i spanska, portugisiska, franska, italienska och svenska. Här gäller det samma regler i svenska som i franska. Detta behärskar inte heller de flesta journalister. Korrekt användning leder till att det borde heta Biff au Lindström, men så heter det inte på svenska. De klarar helt enkelt inte av att vara ödmjuka på ett genuint sätt. Alltså är de mer osakliga än vad de är sakliga.

Jag har sett horribla sätt att skriva på SVT Text som leder till att budskapet blir ett helt annat än vad journalisten har tänkt sig att det skall vara. Så lite fortbildning i fonetik och svensk grammatik skulle inte skada i det sammanhanget. Det borde vara en naturlig sak för journalister att ställa följdfrågan vem är man om den som blir intervjuad använder falsk ödmjukhet genom att använda det opersonligt syftande man på ett felaktigt sätt. Själv måste föregås av ett personligt pronomina i oböjd form. Här varierar det från person till person vilka personer som behärskar det och inte behärskar det.

Egennamnsregeln är det lite si och så vilka som behärskar den. Så både myndigheter och etermedia vinner på att använda korrekt och grammatiskt korrekt svenska för att det blir enklare för den som läser, lyssnar och/eller ser att hänga med i det som förmedlas. Samma sak med övriga språk som journalister och myndigheter använder. Så här finns det en enorm förbättringspotential. Ordet alla är inkluderande och skall inte ha något pronomina framför sig. Däremot kan ett grundtal förekomma efter ordet alla. Listan på exempel kan göras längre än så här.

Ett av de första uttrycken jag fick lära mig på franska var “à la manière de X” (på x’s sätt). ‘Biff à la Lindström’ skulle heta 'biff à la manière de Lindström" – om man ser det som viktigt. Om det finns något som heter ‘le Lindström’ kan man tillskapa upp ‘au Lindström’, men vad skulle det betyda?

Lindström är i detta fall efternamnet på den kock som har namngivit rätten. Om kocken har ett manligt namn blir det à + le = au (le ersatt med kockens tilltalsnamn). Om kocken har ett kvinnligt förnamn blir det à +la + kockens namn. Är det en hel familj som har namngivit rätten blir det aux plus familjens efternamn. Om familjens efternamn börjar på mjuk vokal blir det à l’. Om efternamnet börjar på hård vokal blir det ingen apostrof om det är en kvinna som bär det… Det är skillnad på franska och svenska hur det används. Samma sak gäller om det är de + bestämd artikel i svenska men det är inte alls lika vanligt i svenska som à är. Partitiv artikel översätts ju inte från franska texter till exempelvis svenska. Engelskans motsvarighet är of. au Lindström blir ju Lindström/Lindströms på svenska. Biff au Lindström skulle närmast bli Biff Lindström så som det används i svenska språket. Enligt fransk grammatik stämmer det som du säger.