Tjena forumet
Jag undrar hur man använder ordet hen (alltså genusneutralt han+hon) när det handlar om ägande?
Jag tog hens jacka?
Vi såg hens mama?
1 gillning
Behövs detta verkligen?
Man tar ju alltid en jacka från någon med ett visst kön. Varför skulle man inte vilja avslöja könet genom att använda hans eller hennes?
2 gillningar
Språkrådet rekommenderar “hens”, precis så som du använder det. De rekommenderar också att man använder “hen” i objektsform, alltså “Jag har inte träffat hen” (i stället för “Jag har inte träffat henom” eller dylikt).
Ja, “hens” i genitiv och “hen” i objektsform tycker jag också. “Henom” låter konstigt.
Ordet “hen” irriterade mig alltid väldigt mycket förr. Varför använda ett så barnsligt nonsensord när det finns det utomordentliga “vederbörande”? Men jag har lärt mig att inte hata “hen”. I mycket vardagliga sammanhang kan det ju faktiskt vara på sin plats, och man får också tänka på att det faktiskt finns personer som inte identifierar sig som vare sig “han” eller “hon”, och de flesta av dem vill nog bli kallade för “hen”.
2 gillningar
Jag håller med, visst är ordet kort och praktiskt när man inte vet könet på den man syftar på. Tror att många kan vara aviga till “hen” om de tror att “hen” på sikt ska ersätta “hon” och “han”, men det känns väldigt osannolikt, åtminstone på kort sikt (men är inte omöjligt, vi hade trots allt ett “de” för män och ett “de” för kvinnor för i tiden, men det är det ju ingen som saknar idag.)
Vad var detta för ”de”-ord?
þeir användes för män och þær för kvinnor (hämtat från Mikael Parkvalls artikel på SvD https://www.svd.se/hen-kulturer-ar-inte-mer-jamstallda)
1 gillning
Ni får ursäkta en man med många år på nacken men då vi har en möjlighet att tala om det vackraste svenska ordet så borde vi också få nämna det fulaste och minst nödvändiga, hen.
Det finns obestridligen två kön bland djur och människor hona och hanne, då jag ser en kvinna så är det hon och mannen han.
Om de anser sig vara man fastän född kvinna så byter de kön och uppträder som man, en man gör det motsatta och benämnes då hon.
Vad alla virrhjärnor känner sig som, kan ingen veta utan benämnes efter sin figur och form samt klädsel.
Det har urartat så till den milda grad att föräldrar propsar på att deras flicka i skolan skall tilltalas som hen, hennes namn fick inte användas.
Läraren en kvinna vägrade att använda hen enär flickan hade ett namn, resultatet läraren avskedades.
2 gillningar
jag håller fullständigt med dig, abm! Jag vägrar att ta ordet i min mun. För mig är ordets betydelse detsamma som en “könlös” (människa).
1 gillning
Tycker du inte att det kan vara praktiskt när man syftar på folk i allmänhet? Man slipper ju skriva han/hon. 
Jag håller med dig i stora drag, men vi bör komma ihåg att det även finns intersexuella personer som inte själva “valt” att byta kön och/eller kalla sig för kvinna respektive man. Det är lyckligtvis inte så vanligt, men det finns trots allt människor som lider av adrenogenitalt syndrom, hormonella sjukdomar eller medfödda (och därmed ofta bestående) tillstånd som kan leda till olika atypiska underligheter med könskromosomerna. En del av dessa individer är i strikt anatomisk mening inte alltid antingen man eller kvinna: en del är både och, och vissa ingetdera. Jag kan förstå att en del av dessa personer kanske föredrar ett genderneutralt pronomen som “hen”, snarare än ett i förekommande fall direkt felaktigt “han/hon” eller det förvisso varckra men idag kanske lite högtravande “vederbörande”.
1 gillning
Tommy K!
Dessa människor som varken är man eller kvinna har de då också förnamn som indikerar detta ex.vis Arne-Marie för kroppsligen synes de vara man eller kvinna, eller hur?
Att hen uppfanns så var det väl för att kvinnor blev kränkta, det är modernt att bli kränkt, då vi ofta skriver “man kan tänka sig.”
Varför gjorde vi inte som i Finland där finns bara vad jag vet, ett ord för man eller kvinna, hän.
1 gillning
Abm!
Vad olika individer med olika eventuella svårigheter i livet väljer att själva kalla sig är nog olika. Min gissning är att flertalet personer med någon typ av genus-problematik behåller sina dopnamn (eller motsvarande), men visst finns det säkert de som döper om sig till att heta såväl Karla som Karl, eller kanske till och med väljer dubbelnamnet Karla-Karl. Någon mer feminin motsvarighet kommer jag dock inte på för tillfället. 
Ordet “man” respektive suffixet -man kan man [sic!] förstås diskutera hur länge som helst egentligen, men sådär i någorlunda korthet så nöjer jag mig med att “man” ursprungligen betyder både mansperson och människa i största allmänhet (ex.v. “mannaminne”, “gemene man”), och därför inte med nödvändighet behöver ange könstillhörighet. Numera använder vi ju dessutom inte bara ord som “ombudsman” och “tjänsteman”, utan även till exempel “affärskvinna” och riksdagskvinna".
Jag är själv finlandssvensk finländare och gick ett par (unga) år i skola i Finland, men i lilla Jakobstad där jag bodde (grundad av Ebba Brahe, och med namn efter hennes då framlidne make Jacob De la Gardie) så fanns på den tiden nästan inga finnar. Min skola var enspråkigt svensk och under de år jag bodde i Finland hörde jag bara finska talas “lajv” kanske fyra, fem gånger nere på stan. Numera bor det en hel del finnar i stan, men ville man höra finska då så satte man på radion. Mina begränsade finska-kunskaper till trots så har jag i mer modern tid – som uppsala-bo – läst på en del och förkovrat mig om finska, och mycket riktigt så är det så att finskan inte har några genderspecifika pronomen. Det gäller även personliga pronomen, så någon finsk motsvarighet till “hon” och “han” finns alltså inte utan det är just hän som gäller. Hur det går med vårt svenska “hen” får väl framtiden utvisa. Apropå det kan man konstatera att finskan även saknar egentligt futurum: istället använder man bland annat olika kasusformer, främst då partitiv. Trevlig helg! 
1 gillning
1.Den som läst franska borde inte ha bekymmer med partitiv.
2. Jag bor i finlanssbensk trakt och skulle hellre byta hen mot hän. Då följer hänen = hans/hennes automatiskt.
Det svenska hen kopplar jag tyvärr till hönsgårdar. Där ser man engelskans inflytande!