Idag (Finlands nationaldag) kom jag att tänka på finlandssvenska dialekter som man hör i Sverige. Det vi hör här är oftast någon form av finlandssvenska i radio och tv, talad av någon sverigefinlandssvensk som t.ex. Mark Levengood.
Jag minns att jag läst att svenskar ofta uppfattar finlandssvenska som fint, lite gammeldags, sagoaktigt eller kulturellt. En gammal journalistkompis brukade skämta om att alla öppnade sig för honom för att hans finlandssvenska var så förtroendeingvande.
Stämmer bilden? Vad beror det på? Vad tycker ni om finlandssvenska? Vilka associationer får ni?
All finlandssvenska låter fantastiskt vackert, tycker jag. Att lyssna på Svenska Yle/Radio Vega är verkligen en upplevelse, framför allt radioprogrammet Naturväktarna. Jag transporteras till en svunnen tid där man en gång talade en annan svenska än man gör i Sverige idag, mjukare, mer omsorgsfullt och eftertänksamt. De finlandssvenska orden är också annorlunda många gånger, så även meningsformuleringarna, om än fullt begripliga. Finlandssvenskarna kämpar för svenskans ställning i Finland, kanske gör Sverige för lite för att hjälpa till…?
Det låter lite härligt ja! Samtidigt tror jag det är svårt för Sverige att ändra svenskans status i Finland. Finnar som tvingats lära sig svenska i skolan skulle nog hellre se mindre svenska. Och det blir lite kolonialt när storebror Sverige ska lägga sig i. Vi borde kanske värna om minoritetsspråken här i stället, samiska och tornedalsfinska och så vidare.
Men hej, ännu en gammal tråd att väcka liv i! Underbart för en petimäter som jag.
“Finlandssvenska” är ett rikssvenskt uttryck som egentligen inte betyder någonting. Det finns hundratals svenska dialekter i Finland, i Österbotten har varje by sin egen - de flesta är närmast obegripliga för svenskar. Ta båten från Umeå över till Vasa och kör en bit bort till Närpes: Alla talar svenska, det låter svenskt, men du kommer inte att fatta ett dugg.
Det ni pratar om är “högsvenska”, alltså den normerade svenskan i Finland. Den är, precis som rikssvenskan i Sverige, den svenska dialekt som pratas i huvudstaden. Är du Närpesbo och tänker jobba som något annat än minkfarmare så lär du dig förmodligen att byta mellan din hemdialekt och högsvenska. Levengood talar högsvenska eftersom han är uppväxt i Helsingfors.
Nu börjar väl den där termen högsvenska kännas rätt mossig eftersom den är så exkluderande. Många pratar om “nyländska” efter landskapet Nyland istället. Men principen är densamma.
