Läste vid tillfälle frasen “självstående mamma” och fann den så mycket mer tilltalande än att benämnas som ensamstående. Men efter att jag undersökt det vidare visade det sig att en självstående förälder är en frivilligt ensamstående förälder, alltså en person som valt att bli förälder utan partner.
Min mening är att man kan vara självstående förälder fast det ursprungligen fanns en partner och säkert i många fler sammanhang. Hur tänker ni?
1 gillning
Jag håller med! Självstående låter mycket mer positivt än ensamstående. Hade ingen aning om att det fanns ett ord för föräldraskap som inleds på egen hand, tack för att du påpekade det. 
Kanske kan det bli så att ensamstående föräldrar kan börja kallas för självstående? Vissa har ju ändå valt att fortsätta föräldraskapet på egen hand.
Om jag fattat rätt borde det då inte tillämpas på en situation då man är skilda men den andra föräldern fortfarande tar sitt ansvar.
Ja, jag tycker det. Varför inte boosta när man kan?
1 gillning
Nja… jag tänker nog tvärt om. Om man är själv i rollen som förälder, d.v.s. inte har en partner/ex.partner som delar bördan tycker jag att begreppet skulle kunna vara användbart.
Vi får börja använda detta så att det blir mer boost åt folket. 
Det var exakt så jag menade.
”Det borde INTE användas om den andre föräldern tar sitt ansvar.
Precis! Förstod dig fel. 
Låter som en bra plan tycker jag! 
1 gillning
Det är intressant med olikheterna i svenskan som talas här i Finland jämfört med den vi kallar “rikssvenska”. T.ex ordet själv; Ni bor själv, vi bor ensamma eller för oss själva
Vi har nog självgående gräsklippare men inte självstående mamma eller pappa. Det låter direkt komiskt.
Här är man ensamstående.
mvh Bengt Rosenqvist
3 gillningar
För mig låter “självstående” som något som kan stå själv utan att bli stöttat. Visserligen kan det stämma in på en ensam mamma, men för mig låter “ensamstående” bättre.
1 gillning
Nog kan det kännas som att man är en självgående förälder vissa dagar…
Rent begreppsmässigt tycker jag självstående, även om det inte rullar nerför tungan lika smidigt som det invanda ensamstående, beskriver situationen på ett bättre och modernare sätt. Men vi är alla olika och det är intressant att höra olika infallsvinklar!
1 gillning
Mycket ligger i hur det låter eller hur? Tycker dock ensamstående låter ganska mörkt och nedslående, medan självstående låter ljust och stolt.
Allt handlar ju om vad som finns i vår ryggsäck och som mer eller mindre omedvetet läggs in i tolkningen.
Annars används ofta “singel” i stället för “ensamstående”. Hur tycker du det låter?
Singel saknar väl barn-komponenten, annars tycker jag inte att singel låter särskilt negativt i dag. Kanske snarare tvärtom?
1 gillning
Enligt SAOL betyder “singel” - inte gift el. sambo. Det utesluter inte barn.
1 gillning
Håller med om att singel ofta har ett positivt, lite partyladdat ljus kring sig. Såvida man inte är ofrivilligt singel och det åter knyter an till ensamhet. Men i sammanhanget förälder/ singel så känns det som ett omaka par. Möjligtvis kanske singel kan fungera i en bisats.
1 gillning
“Singelmamma” och “singelpappa” hör man emellanåt. Jag vet inte hur vanligt det är, men det inbegriper i varje fall föräldraskap.
Om jag är lite egen av mig kanske jag kan säga egenstående… 
1 gillning
Eller enastående 
2 gillningar