Hej
Varför böjs dålig som sämre och sämst, och inte dåligare och dåligast?
Det är ju så enkelt att säga dåligare och dåligast, och böjningen är så logisk.
Det måste väl finnas en historisk förklaring?
Jag tror att det beror på att det är lättare att säga. Jmfr med bra - bättre-bäst. Tycker du, i likhet med dåligare-dåligast att braigare - braigast skulle ligga bra på tungan ? 
Varför det blev så är en svår fråga att svara på. Kanske kan någon språkhistoriskt kunnig upplysa oss? Men det finns flera adjektiv och adverb som inte böjs regelbundet utan har så kallad suppletiv komparation: gammal-äldre-äldst, liten-mindre-minst, t.ex.
Det finns dock undantag. Dåligare-dåligast accepteras om det gäller hälsa eller moral. Man säger till exempel att man har dåligare samvete, inte sämre samvete (då handlar det om kvaliteten på samvetet). Man kan vara dåligare i magen i går än i dag (ursäkta exemplet) och känna sig dåligare idag o.s.v.
1 gillning
Ärligt talat, var har du fått det ifrån? Denna form har du antingen yxat till själv eller lyssnat för mycket på dem som inte kan tala korrekt svenska. Att det skulle ha ngn som helst kvalitetsrelaterad funktion är inte troligt. och att det accepteras är dessbättre inte fallet, knappast ens i talspråket.
Jag vidhåller att den oregelbundna böjningen är av praktiskt ursprung. Smaka på komparativ och superlativformerna av gammal resp liten enligt din modell. Liten-litnare -litnast !
Fy tusan !!
1 gillning
@FjalarVittreste det är väl lättare att säga (iallafall att komma ihåg att säga) dåligare än sämre?
Är det inte därför barn gärna använder den formen?
Men jag undrar också som skribenten som startade tråden hur det kan komma sig att helt annat ord (sämre) “kidnappat” en böjningsform för ett annat (dålig).
Använde man kanske 2 ord för att beskriva samma skick/tillstånd (dålig) vid något tillfälle och sen blev det 1 ord med olika böjningar?
Det är Svenska Akademiens grammatik (SAG) som nämner att dålig-dåligare-dåligast accepteras om hälsa och vandel/moral (men endast då), det är inget jag själv har hittat på. Om jag läser SAG rätt borde “nu fick jag ännu dåligare samvete” vara en acceptabel formulering. För att förtydliga: min poäng med “sämre samvete” var inte att det skulle vara korrekt att säga det i betydelsen “sämre kvalitet på samvetet”, utan att peka på en betydelseskillnad mellan dåligare/dåligast och sämre/sämst.
Om vi byter ut “samvete” mot “motiv” blir skillnaden mellan dåligare/dåligast och sämre/sämst tydligare. “De dåligaste motiven” kan tolkas som “de mest klandervärda motiven” medan det är svårt att tolka “de sämsta motiven” så. I det fallet verkar motiven faktiskt ha sämst kvalitet. (För transparensens skull: exemplet är lånat ur en DN-krönika av språkvårdaren Catharina Grünbaum.)
Helt enig med dig om att liten-litnare-litnast skaver i öronen (eller snarare sticker i ögonen eftersom jag läser från skärmen).
1 gillning
Men i vårt västra grannland, Norge, böjs ju dålig precis så; dårligare och dårligast. Sedan säger våra grannar i väst: ikke så vaerst i betydelsen ”ganska bra”! Kommentarer tack!
2 gillningar
Dålig böjs enligt den starka böjningsmodellen i det svenska språket. Danskan använder svag adjektivböjning. På danska heter det dårlig - dårligere -dårligest. Båda har gemensamt ursprung i fornnordiskans dåligr. Sätter ni ikke framför ett uttryck med negativ innebörd så kommer det slutliga uttrycket att ha en positiv innebörd. Så fungerar det även i franskan. Har du ett franskt verb med negativ innebörd och sätter ne eller ne… pas framför eller runtomkring verbet så får det en positiv innebörd. Barn använder den böjningsform som är mest logisk för dem. Blir det fel är det omgivningens ansvar att korrigera så att barnet lär sig vad som exempelvis är korrekt svenska. På danska säger de exempelvis ung - yngre - yngst precis som på svenska. Så mellan danska och svenska finns det både vänner och falska vänner mellan språken. Rolig är både en vän och en falsk vän samtidigt vid jämförelse mellan svenska och danska…
2 gillningar
Jag stötte på ordet absolutaste i en bok (på tal om böjningsformer) Ett kul uttryck som jag absolut kommer att använda…
1 gillning
Jag hörde Cecilia Udén säga “mest sämst” på radion igår.
1 gillning
Det var det dåligaste jag har hört 
1 gillning
JA, folk talar idag så dåligt svenska att man förvånas. Det finns alltid en viss förskjutning i språket med nya former och uttryck, men det slarvspråk som många talar idag bottnar i ren okunnighet från en allt slappare skola och föräldrar som inte bryr sig och/eller inte själva vet.
Hur annars förklara att man inte vet skillnad på var och vart (i positonssammanhang), inte kan skillnad på dativ och ackusativ (säger de när de ska vara dem), tror att dom automatiskt är lika med dem, har helt glömt de reflexiva pronomen sin-sitt-sina, använder ordstäv o liknelser helt fel, (sticka under stolen, t ex), stänga av folk (vilken knapp då?) (Tandläkarens lagningar föll ut till patientens belåtenhet !, med ett otal liknande styggelser där man inte vet det riktiga, blandar samman. Skillnad görs heller inte på verklig fysisk händelse och en imaginär/tänkt. Fundera över meteorologens “mattas av” och vad det verkligen betyder (det gör man med golv). Tänk också tanken om hur man skulle kunna “folka av” ett område i likhet med det förra.) Hur ofta ska man behöva höra att någon är “öppenhjärtlig”? Det finns idag så många fel och omskrivning som används utan en tanke att man förundrar sig varför inte språkvårdande institutioner sätter ner foten utan bara låter det fortgå.
Det bara fortgår. Man kan inte titta på ett enda program och än värre reklamen, utan att behöva utstå eländet. SVT, som borde vinnlägga sig om att upprätthålla ett korrekt språk, gör inga större insatser och reklamkanalerna gör absolut ingenting. Jag förstår förstås att det är svårt att styra upp inslag och dem som medverkar i direktsända program och reportage, men det är knappast för mycket begärt att nyhetsuppläsare och studioreportrar får en eller flera lektionen i svenska språket och dess grammatik. Jag tycker det är beklagligt att språket förflackas på det här sättet och där man mister sina verktyg för att uttrycka sig på ett koncist och otvetydigt sätt.
Det finns så mycket av det här att man skulle kunna skriva en hel bok och ni kan säkert också fylla på med massor. Frågan är bara om vi ska tillåta det, eller ska det få vara en fortsatt trend i likhet med hur samhället utvecklas för övrigt?
Har vi svenskar slutat bry oss, givit upp, kastat in handduken? Det kan tyckas så när man ser på utvecklingen och jag tror att allt går hand i hand.
Hej. Sant det du skriver att det är en svår fråga att svara på. Tyckte först att det du skrev att det accepteras om det gäller hälsa/moral verkade troligt men måste nog erkänna att jag säger att jag säger att jag känner mig sämre idag. Ha det bäst !!
Du glömde ”interjuv”
Ja, det är ännu ett exempel, men det finns hur mkt som helst.
Men just det ordet har man sagt fel under lång tid. Jag vet att jag hört det många gånger i svenska filmer från 30-40-talen, men också från dem som var gamla redan då.
Vågar mig inte ens på en gissning hur accepterat det var då, men det kom sig troligen av att engelska inte då var en spridd kunskap och därmed hade man ingen naturlig koppling från det engelska ordets sista del -view [viju (på svenska)] och av lathet uttalade det som -juv