Mitt konto

Är niandet tillbaka?

Nä, det har du rätt i! Den världen hade jag faktiskt helt glömt. Men där fyller väl “niandet” en funktion, samtalsformerna i yrket är ju vitt skilda från resten av samhället.

När du skriver Ni i jobbansökningar så vänder du dig antingen till just den person som läser det och är artig mot just den personen eller så vänder du dig till hela organisationen och betraktar den personen. Båda möjligheterna finns och är lika rimliga i sammanhanget.

Ja, man kan såklart tänka sig att han niar en enda person i en jobbansökan (är väl bäst intill omöjligt att veta hur ett ni i en jobbansökan ska tolkas utan att göra en djupintervju med skribenten). Något som inte funkar, iaf inte för mig, är att använda du i en jobbansökan, om man inte riktar sig till en specifik person, kanske någon som söker en assistent eller dylikt.

I det militära är titlar väldigt viktigt, där högre titel kan sägas motsvara högre ålder i det civila när det gäller tilltalet. Åtminstone förr, så var titlar mycket viktigt om man tilltalade eller skrev till någon potentat från Tyskland. Innan mottagarnamnet på ett brev t.ex. var det ohövligt att inte skriva “Herr Professor” e.d. Jag vet inte om Du-reformen fått fäste i Tyskland, än, men jag tvivlar på det. I Sverige skrev vi ju alltid Herr när vi skickade brev till en vuxen man. Det ser man sällan nu. Man skrev även Stud, till studerande. Detta ledde till följande yttrande från en Göingebonde, som hade studerande söner och tittade på ett brev till en av dessa - “Vem f-n kallar mina paugar för studar??” (I Göinge stud = stut = kastrerad tjur)

2 gillningar

Jag vill nog mena att om man skriver “Ni” med versal bokstav så vänder man sig bara till en specifik person, som man niar, medan om man skriver “ni” gement så tilltalar man en eller flera (som man förstås också niar). Med andra ord vänder man sig alltså vanligtvis inte till en grupp människor om man skriver “Ni” med stor bokstav, medan “ni” med liten bokstav vänder sig till en enskild person, en grupp, eller både och.

Hm, har för mig att jag ganska ofta ser Du med stort D i samband där texten riktar sig till en kund till ett företag eller dylikt. Känns som att sådana skribenter både vill ha kakan och äta den.

I slutet av 1980-talet åkte jag som nybakad student till Hamburg och Berlin ett par gånger, och då var det noga med att inte säga “du” utanför ressällskapet. Det var Frau Professor och Herr Schaffner (‘konduktör’) och så vidare hela tiden. Redan någon gång under det därpå följande årtionde lättade det en del, och numera duas det på ett betydligt friare vis än tidigare. Men visst, titlarna används fortfarande mycket mer i Tyskland än här i Sverige.

1 gillning

Skriver du ni med gemena bokstäver så vänder du dig alltid till en grupp av människor där du duar varje enskild individ som finns i den aktuella gruppen. Skriver du Ni så vänder du dig alltid till en person. Så enkelt är det.

2 gillningar

Det är jag med på, men jag funderar varifrån bruket att skriva Du med stort D kommer från.

Min gissning är att det helt enkelt är en överföring av det tidigare bruket att alltid skriva titlar samt Herr/Fru med stor bokstav. Fast det finns andra åsikter, som den här, saxad från Flashback: “Jag skriver så eftersom det dels vittnar om god uppfostran och dels retar vissa till vansinne. I båda fallen vinner jag.” Så kan man ju också se det. :slightly_smiling_face:

1 gillning

Bruket av niandet idag är “konsultstyrt” till företagsledningar inom företrädesvis servicesektorn. Man tror att “bruket” är säljande och att det vittnar om en “proffsigt” bemötande. Konsulterna har väl tagit intryck av bl a det franska språket som ju fortfarande använder du och ni, men där handlar det mer om ett naturligt artighetsuttryck. Fransmännen använder ju fortfarande artighetsuttrycken goddag, adjö godkväll, på återseende etc. Dessa har ju mer eller mindre försvunnit i svenskan. Det kanske blir nästa konsultinsats
Det blir ju personalen på golvet som åläggs att nia och som inte vet vad det betyder, utan det blir bara pinsamt för både avsändare och mottagare. Att få bort bruket är en ledarskapsfråga.

1 gillning

Vet inte vad jag stör mig på mest, att personalen niar eller att det fortfarande ofta står chevrésallad på menyn. Men man vill ju inte vara oartig, så vad säger man? Inget. Kanske kunde svara: Tack ska ni ha, allihop!

Varför kasta bort olika former som berikar språket. Ni och du fyller var för sig olika värderingar både på avsändaren som mottagaren. Det var (och är ?) ett utmärkt sätt att både visa respekt alternativt dissa/trycka ner motparten med. Dessutom låter det ju ganska “tungt” när man hittar på andra uttryck i stället för du och ni. På ställen dit man kommer flera i sällskap hörs/har hörts t ex “herrskapet” upprepat från uppvaktande personal. Ack så tröttsamt.
Lika tröttsamt som det eviga upprepandet av ens förnamn. Ofta använt i kundtjänstsamtal och av tfn-försäljare. Det om något är verkligen härskartaktik, om något. Jag föredrar Ni alla dar i veckan och undanber mig detta tjatandet av mitt förnamn, vilket också meddelas den drillade säljpersonen, som fått sig itutat att det är nyckeln till en framgångsrik övertalningstaktik.
Därför föredrar jag ett respektfullt Ni framför att bli kallad farbror, Herr, Dr, si eller så, i synnerhet vid tillfällen då någon kamratlig/affärsmässig relation inte är tänkt eller önskas uppstå. Här ger språket en utmärkt vägledning till förståelse, utan att man behöver orda något om detta. Likaväl som du kan vara eller tolkas som inbjudan till detsamma.

Nu väcker jag tydligen en tråd från i somras till liv, hoppas det är okej. En synpunkt jag missat i tråden är den geografiska omfattningen. Det svenska språkområdet är som ni vet mycket större än bara landet Sverige. Jag bor på Åland där det bor fler svenska modersmålstalare än i någon kommun i Sverige - vi är svensktalast (?) av alla. Vi har svenska Österbotten i norr, Nyland där Helsingfors ligger och gamla nästan bortglömda skärgårdskommuner i Estland där svenskan är på väg tillbaka. På Gotland talar man också nästan svenska.

Hur som helst, det här niandet är en exklusiv svensk, som i landet alltså, grej. Det är till och med något vi skämtar om - svenskar som vill vara kontinentala och viktiga och sådär, men som med allt rikssvenskt kommer det säkert till Finland också så småningom - jag är säkert bara i Helsingfors för sällan för att märka att det redan är på gång. Ni får gärna stoppa ofoget innan det tar fart på allvar. Det är helt förlegat, helt rubbat och kan tolkas väldigt nedlåtande - speciellt, tror jag, när den unga säljaren inte riktigt förstår den historiska betydelsen av titlarna hen använder sig av.

När mina katter var små och drog ned bordsdukar eller klev upp på köksbänken så använde jag en blomspruta som pedagogiskt instrument. Kan det vara en metod i något försöksområde tro? Täby Centrum kanske?

Häromdagen fick jag ett brev från en myndighet där de skrev,
Du har skrivelse i till oss anmält en avloppsanordning…

Varför skriver myndigheten - du?

Det skulle varit mycket trevligare om myndigheten börjat sin skrivelse med orden - Ni har i skrivelse…osv

Det är fel att skriva svenska Österbotten. Det upphörde 1809.

Skriv i stället svenskspråkiga Österbotten…

Tack och kiitos

Ingen säger “svenskspråkiga Österbotten”. Det skulle vara fennomaner (den grupp finländare som dels bara pratar finska - alltså finnar, vi andra är finländare - och som vill att svenska som andraspråk ska försvinna. De har evigt dåligt självförtroende över sin finska identitet, och vill att alla ska prata finska för att på något oklart sätt stärka nationen) att klaga på något sådant, och de förstår ändå inte svenska. Jag tror inte vi måste dra igång hela nationalitetskonflikten igen bara för att finnarna ska förstå att vi tillhör samma land. Tillhör “Finska skolan” i Eskilstuna finska staten tror du? Borde den inte heta “Finskspråkiga skolan”?

Det finns “Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur”, “Svenska Österbottens folkakademi”, “Svenska Österbottens ungdomsförbund” och alla möjliga andra officiella organisationer som heter något i den stilen. Jag tror vi kan konstatera att namnet på landskapet är ganska väl etablerat i språket. Så nä, det är inte fel.

Har du frågat ”henne” vilka historiska titlar säljaren vill använda? Men försäljaren är neutrum så korrekt vore ”denne”. Sedan kan du ju skriva han eller hon i de fall det är intressant att ange kön.

Artighets-ni finns inte i svensk tradition på det sätt du hänvisar till. “Ni” ansågs till och med nedlåtande förr. Hade det varit i början av 1900-talet hade “Du” istället ersatts av din titel eller ett herr + efternamn. Detta bruk försvann under den så kallade du-reformen på 1960-talet. Bruket av “ni” hos servicepersonal i Sverige har tilltagit sedan 1980-talet men inte slagit igenom. Kanske är det på väg att ändras. Personligen hoppas jag inte det. Jag gillar jämlikhetstanken bakom duandet i Sverige och bortläggandet av de formella titlarna. Men vad jag tycker är såklart ovidkommande. Vi får helt enkelt se om niandet tar över eller inte.

Gotländska är svenska med gotländsk accent. Jutska är språket som talas på Gotland som är besläktat med tyska och nederländska via västgotiskan. Det är inget fel med att använda Ni för att vara hövlig och/eller artig. Vi som bor här i Sverige sticker ut från mängden genom att säga Du i stället för att säga Ni. Det räcker med att arbeta i Danmark så används yrkestitlar med stor begynnelsebokstav, en variant av att använda Ni. Så den som inte gillar att använda Ni får stora problem så fort den kommer utanför Sveriges gränser. Det är som att påstå att Jantelagen är eftersträvansvärd att följa, när budskapet i Jantelagen är att den som följer Jantelagen är fullständigt värdelös och skall behandlas därefter. Den som följer Jantelagen klarar alltså inte av att vara ödmjuk och skall alltså mobbas hela tiden med tanke på vad Jantelagen säger. Är det smart att följa Jantelagen? Den som följer Jantelagen är alltså en Besserwisser.