Mitt konto

Är niandet tillbaka?

På restauranger har jag många gånger fått frågor som “Är det ni som betalar för sällskapet?” och “Vill vi slå oss ner i baren?” Personalen har alltså tilltalat mig med ni, istället för du, och jag tror inte att jag är ensam om detta. Är det någon mer som blivit niad? Tror ni att niandet ökat, eller är det snarare en tillfällig fluga som snart flyger sin väg? Eller är det rentav här för att stanna? Rösta gärna här nedanför!

Kommer niandet tillbaka?
  • Ja
  • Nej

0 röster

Jag hoppas verkligen att det inte är här för att stanna. De som Niar och använder omskrivningar för Du vill förmodligen verka artiga och visa respekt. Detta leder så småningom till att vi får tillbaka användandet av titlar och andra fjanterier. Jag brukar direkt säga att jag helst vill bli duad och ber dem gärna att googla på Du-reformen. Bror Rexed var en känd förespråkare för denna och blev därför 1967 känd som Durex. Han tog nog inte illa upp för det.
Här en länk till Wiki:


Stefan
3 gillningar

Jag har hört det ibland, endast från yngre personer. Jag undrar lite var det kommer ifrån. Det är väl knappast en återkomst av det historiska niandet, utan snarare ett helt nytt slags ni? Att tilltala någon med “ni” var ju förr närmast ett sätt att tala ned på personen. Antingen för att den tilltalade var en titellös stackare, eller för att man av annan orsak upplevde sig viktigare än den man tilltalade. Det kan ju knappast vara det som en servitör vill signalera till kunderna. Även då man förr inte kände till personens titel, så var väl det väl åtminstone tredje person såsom herrn eller damen det egentligen artiga sättet.

2 gillningar

Du eller ni? Att välja bort det idag allmänt accepterade ”du” tyder på en önskan om ändring. I vilken riktning? Varför? Sen är det väl i praktiken tonfall och kroppsspråk som avgör om det är artigt, snobbigt, vänligt, arrogant etc. För egen del hoppas jag ”du” kan fortleva. Den som tilltalar med ”ni” kan hoppas jag svara på frågan ”varför?”. Om 10 år kanske jag måste förklara varför jag använder ”du”? Hoppas inte!

Ja, det vore intressant om någon niare läser detta och kan förklara syftet bakom niandet. :blush:

1 gillning

Haha, hade ingen aning om att han kallades Durex, men det smeknamnet är väl värt ett omnämnande!

Jag har både niat och duat en massa folk i mitt liv, men “du” har helt klart varit vanligast. “Ni” (som tilltal till en person) har jag reserverat för vissa av de jobb jag haft, och då dessutom vanligtvis endast till vissa specifika kategorier av människor. Exempelvis jobbade jag ett par år som kökschef på en stadsteater och då hände det att jag niade gästerna, men i så fall nästan uteslutande gäster som med viss marginal hade uppnått pensionsåldern – eller gäster som var aningen yngre än jag. Min enda avsikt med det var alltid att vara artig och korrekt, och båda grupperna tycktes uppskatta det, framför allt de äldre. Vid några tillfällen “missade” jag och råkade nia någon person i åldersgruppen ungefär mitt emellan min egen och pensionärerna – det vill säga fyrtiotalister. De hade vuxit upp så att säga mitt i grytan tillsammans med du-reformen, och en del av dem blev riktigt, riktigt sura eller vid något enstaka tillfälle till och med ordentligt arga för att jag niade dem. Och det var ju inte meningen. Jag å min sida förstod inte ilskan riktigt. Jag kände förstås till du-reformen och hade läst och hört om den litegrann, men aldrig riktigt begripit hur pass infekterat ämnet kunde vara. Jag var för ung, i varje fall i det sammanhanget. Du-reformen var i princip “färdig” nångång när jag fyllde fyra eller fem, och i den åldern funderar man inte så mycket över slika ting.

Sen fanns det andra jobb när “ni” aldrig kom på fråga. Ligger man till exempel som nätverkstekniker och slåss med en massa kablar under ett skrivbord ute i nån förort nånstans, så får man inte helt plötsligt för sig att börja nia sin arbetskompis om man behöver be honom om en avbitartång…

I dag är det ganska länge sedan jag fyllde fyra eller fem, och nuförtiden händer det faktiskt ganska ofta att jag funderar över niandet. En tanke jag har om niandets ny-renässans är att den kanske kommer som en följd av att fler och fler mänskliga kontakter sker digitalt. I många möten med andra människor är vi rent fysiskt inte längre lika “jag-och-du” med varandra som tidigare, och kanske är det ökande niandet ett resultat av att kontakterna ibland är mer anonyma och opersonliga? Men som sagt: personligen har jag aldrig tyckt att niandet som sådant behöver vara något negativt, eller att det alltid betyder att personen som niar försöker göra sig förmer än sin samtalspartner. Det är helt enkelt inte min erfarenhet. Vill man vara nedlåtande eller oförskämd kan man lika gärna börja en mening med “Du, …” som med “ni”, men där har jag tack och lov inte heller så stor erfarenhet.

Intressant parallell till det mer distanserade förhållande man kan ha till andra i dag, kanske särskilt nu under distansarbetandets tid. Jag kan tänka mig att vissa “vidtar försiktighetsåtgärder” och niar i artigt syfte i sådana situationer.

Samtidigt har ju landets alla telefonsäljare gått åt rakt motsatt håll, och vill istället vara oerhört personliga (“Hej Viktoria, hur är det med dig idag? Har du funderat över ditt telefonabonnemang?”). Eller är det någon som blivit niad av en telefonförsäljaren någon gång?

1 gillning

När jag var liten på 50-talet var det mycket fult att säga Du till en äldre människa. Man använde dock inte Ni, utan Farbror eller Tant.

2 gillningar

Jag har också blivit niad, främst av yngre personer på ex restaurang eller i affär. Min mamma/mor, som var lärare, född på 20-talet, var en av de första att s.a.s. lägga bort titlarna med sina elever. Hon förespråkade du-reformen helt klart. Det verkar vara först på senare tid som niandet återkommit. Jag undrar också varför? Kan det ha med den digitala närheten som vi alla mer eller mindre lever i nu att göra - att man känner ett behov av att distansera sig?

1 gillning

Jag tycker inte så mycket att bli niad. Det får mig känna “gammal”. Det irriterar också, om någon (teleförsäljare) niar och duar, alltså kan inte bestämma. Min syster är så gammalmodig, att hon kallar sig själv tant Eva, när hon talar med barn. Jag vet några kvinnor, som inte vill vara tant till någon. Det här hörde inte till saken, jag vet.

1 gillning

Jag blev i 25-årdsåldern faktiskt tilltalad med tant istället för du av en optiker jag besökte för ett par år sedan. Han kan inte ha varit över 40 och jag antar att han försökte vara rolig, men min språkkänsla blev ytterst förvånad och en aning förolämpad. Överlag tycker jag det är trevlig att ge en liten renässans åt äldre tiders ord, men den som gör det bör också vara medveten om vilken effekt det kan få.

1 gillning

Håller helt och hållet med språkkulans uppfattning och tycker formuleringen ”Artighet är mer än själva ord(en)” sammanfattar även min egen ståndpunkt. Vi har ju redan en dureform.:pray:t5:

2 gillningar

Niandet kanske är på väg tillbaka. I Danmark är du din senaste yrkestitel vilket är en variant av Niandet. Själv använder jag Ni i jobbansökningar för att vara artig. Om jag vill vara nedlåtande mot någon så lindar jag in budskapet med hjälp av ironi och sarkasmer, vilket är en form av humor. Jag kan även linda in positiva budskap med hjälp av humor. ni är andra person pluralis. Ni är tredje person pluralis även om det sägs till en enda person. Om jag använder Ni i andra sammanhang så är det av ren artighet. I Tyskland är du Ni med alla utom din egen familj. Om du skall vara du med någon utomstående så måste du komma överens med den personen att det skall vara på det sättet. Jag tar seden dit jag kommer.

Håller helt klart med om att man ska ta seden dit man kommer.

Det här med att skriva Ni i jobbansökningar ser jag dock inte som samma sak, eftersom man då tilltalar flera personer (även om det bara är en person som läser det).

Jag föredrar helt klart Tant eller Farbror före Ni, när det gäller tilltal från ett barn till en avsevärt äldre person, även om jag personligen vill tilltalas med Du. I mina öron låter NI nästan som en förolämpning om det kommer från ett barn. Själv säger jag numera Du till äldre, men om jag inte känner dem, så tar det emot lite. Det är väl den stränga fostran från 50-talet som fortfarande sitter i. Det är dock så att ju längre tiden går, ju färre äldre träffar man :slight_smile:

1 gillning

PS. Jag utgår från att Du-reformen ännu inte slagit igenom inom det militära! DS

Nä, det har du rätt i! Den världen hade jag faktiskt helt glömt. Men där fyller väl “niandet” en funktion, samtalsformerna i yrket är ju vitt skilda från resten av samhället.

När du skriver Ni i jobbansökningar så vänder du dig antingen till just den person som läser det och är artig mot just den personen eller så vänder du dig till hela organisationen och betraktar den personen. Båda möjligheterna finns och är lika rimliga i sammanhanget.

Ja, man kan såklart tänka sig att han niar en enda person i en jobbansökan (är väl bäst intill omöjligt att veta hur ett ni i en jobbansökan ska tolkas utan att göra en djupintervju med skribenten). Något som inte funkar, iaf inte för mig, är att använda du i en jobbansökan, om man inte riktar sig till en specifik person, kanske någon som söker en assistent eller dylikt.